så tyst

Är så tyst utan Lasse. Nog för att jag alltid varit en djumänniska...Men kanske var det för han var min aldeless egna.
Sen att jag aldrig varit förtjust i katter egentligen, men den här krabaten är som en hund.
För er som undrade så är Lasse ingen bondkatt. Hans mamma är Ragdoll och pappan Norsk skogskatt. Så han är en fin liten raskatt :)





Nu ska jag sova. I morgon ska jag sola sedan åka ner på stan en sväng och träffa Proppen och shoppa lite.
Sen blir det till att åka hem, äta middag med hjärtat, tapetsera sovrummet och träffa Lasse och syrran och fixa henne inför hennes studentskiva. Sen ska jag och hjärtat förbi en sväg på skivan och skaka de lurviga.



Tills vidare - ät mask

Rebecca


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0