rlidman

Det är ju faktiskt snart jul. Ingen snö, ingen julkänsla alls. Snön är ju det som fulländar hela julen och allt vad den innebär. Knarret under skorna, snöflingorna som virvlar i gatlyktornas sken, pulkarejsen, kalla tår och blossande kinder.


När man äter pepparkakor för att bli snäll och avslutar varje mening med "...det är ju trots allt jul!"

Då säger jag, tacka vet jag julmusiken! Tända ljus, lite glögg och julmusik. Blir nästan lite pillimarisk bara jag tänker på det. Så trevligt!

Orkar nästan inte säga att jag älskar Carolas musik längre. Folk blir som tokiga. På riktigt. Jag har aldrig sagt att jag tycker om henne som person, för hon är (verkar) sannerligen....eum, speciell. Men hennes musik är bäst i mina öron. Och hennes jullåtar är magiska.

Och Celine Dion, okej henne måste man ju räkna i en klass för sig.
Men när hon sjunger Holy night, då får jag gåshud, varje gång. Omänskligt!
Om jag fick gå på en koncert med Celine Dion känns det som
att jag skulle kunna dö sen.
Jag fick i alla fall se Celine live!:)


Dom damerna kan spela sina julkort rätt.


Juletid. Stilla ro och frid
och på himlen stjärnan så blid.
Det klingar av klockor och människor ler.
En tid då vi tror på det goda vi ser.

En tid att glädjas, att öppna vår boning.
En tid för tillit och försoning
Ljus som värmer, som kommer närmre
Änglar i höjden som hälsar vår herre.


Det är tid att dela och tid att drömma
En tid att förlåta, tid för att glömma















Tills vidare - för det är ju trots allt jul

Rebecca